Santo el enmascardo de plata vs la invasión de los marcianos/Emanuelle and the last cannibals/The Seven Magnificent Gladiators/La vie amoureuse de l'homme invisible

 

 4 snabba (ett format som kan komma att bli vanligare här i framtiden)
Postar numera inläggen med separat text. För alla er som följer sidan via rss och vill kunna läsa i era "readers".

Santo el enmascardo de plata vs la invasión de los marcianos (1967)

Förmodligen bästa Santo rullen hittills! En idiot sci-fi om ett par marsianer som kommer till Mexico för att utplåna mänskligheten. Som vanligt har de tröttnat på människans hantering utav kärnkraft och kan lika gärna döda oss innan vi förintar oss självklart. Självklart är de alla wrestlare och får problem med Santo som de säger är några super människa (narcissism). Genom tv-sändningar talar marsianerna med människan och lägger hot på hot. Det blir massa cool wrestling, fula kostymer, urdum dialog och bara jäkligt bra Santo film. Dessutom avmaskeras Santo i en fight! Men självklart har han en extra mask under. Denna finns utgiven på DVD.

Emanuelle and the last cannibals (1977)
Finns det en enda bra Emanuelle rulle? Speciellt när inte när porrkungen Joe D'Amato regisserar. Riktigt slirig, sleezig och seg film. Laura Gemser är så klart med och blir naken så ofta hon kan. Hitta denna på DVD för 20 spänn och det var det värt. Men D'Amato är ingen favorit. I denna saga är Emanuelle journalist som ger sig ut tillsammans med en professor för att utforska en kannibalstam. Riktigt unken kannibalfilm faktiskt. Finns mycket bättre i genren såklart. Mjukporr, lite gore och ett segt tempo. Sevärd men inget jag ser om.

The Seven Magnificent Gladiators (1983)

Radarparet Mattei och Fragasso ger sig här på gladiatorgenren. Självklart får vi den biffige Lou Ferrigno i huvudrollen som dunderkrigaren. Detta är inte speciellt bra men är i alla fall både dummare och bättre än westernrullarna paret gjorde. Humorfaktorn är ibland skyhög men den liksom håller inte riktigt hela vägen. Dåliga skådisar såklart, tramsiga fighter och som vanligt urkukad dialog. Man får vad man förväntar sig. Storyn är enkel. En by terroriseras utav en skurk med magiska krafter. Sju muskeliga gladiatorer ger sig iväg för att stoppa skurkarna. Mycke karlsong-action för pengarna.

La vie amoureuse de l'homme invisible (1971)

Vi har här alltså en Franco klon! Pierre Chevalier är inte blyg med att kopiera Franco med både Orloff karaktären samt slirigt filmskapande. Det är ologiskt, zoomas hej vilt och storyn håller inte ihop för fem öre. Första 45 minuterna är riktigt torra med slottsmiljöer och ett tempo som är minst sagt segt. En doktor bli kallad till Dr Orloffs slott. Det visar sig att han lyckats skapa en osynlig ras som han ska dominera världen med. Dr Orloff slår sig ner för att berätta hur han skapade rasen och visst fan berättar han detaljrikt, allt UTOM hur han skapade rasen. Hela storyn med den osynliga rasen hamnar liksom i bakgrunden och filmen tar fokus på helt fel saker. Sen får vi en av de konstigaste våldtäkterna jag sett på länge. SPOILER! En osynlig gorilla våldtar en tjej i en hög hö. Smaklöst. Dessutom vräker Orloff mot slutet ur sig ”"as you know my creature needs fresh blood which explains all the disappearings" (ungefär citerat). NEJ det visste vi inte? Handlade filmen om detta? Och vilka är alla dessa som försvunnit? Minst sagt rörigt.