Things (1989)

Det har varit dött på sidan alltför länge. Flytt, brända hjärnceller, trasig dator och påhittad upptagenhet är några av skälen. Hur som helst har det inte slutat kollats på skräpfilm. Jag lyckades själv ta mig igenom 365 filmer 2011, vilket blir en om dagen. Så jag är en stolt filmtittare. Allt var kanske inte skräp då, men det mesta!

Tänkte slänga upp lite kort om vad jag kikat på nyligen. Förhoppningsvis kommer gnistan tillbaka och vi får fräna layouter med ball recension.

Nu är det nytt år och man kan inte inleda det bättre än med en riktig VHS klassiker, nämligen Things (1989). En otroligt bitter och sinnesvidgande sörja som luktar mer lågbudget än vad Criminally insane gör. Jag älskar att soundtracket låter som musik man själv gjorde när man var sisådär 10 år, d.v.s. keyboard-trummor och akustisk gitarr (som låter distad pga. den dåliga micken på bandaren). Skådespelet är helt skröpligt och synken fruktansvärd. Things är ett extremt bra exempel på hur man inte ska göra film.

Storyn har man sett förut. Lite Evil dead med några grabbar i en stuga. En massa monster uppenbarar sig och resten är för fuckat för att kunna beskriva med ord. Det är inte helt lätt att begripa vad som händer i denna film och regissören måste ha varit påtänd under hela inspelningen.  Hur kan man klippa på detta sätt? Hur kan man arbeta så dåligt med ljuden? Hur kan man spela så dåligt framför en kamera? Hur många misstag kan man göra? Things är helt otrolig. Att den dessutom fått ett VHS släpp känns underbart.

Jag tror inte att den är medvetet dålig. Jag tror tvärtom att den tar sig själv på allvar. Vilket såklart gör detta till en craptastic klassiker. Jag vet inte vart jag ska börja, vart jag ska sluta. Vad såg jag just? Total dynga, men jag gillar det. Detta är omedveten skit. Things är inte någon trist Troma rulle. Things är Things.