Golden queens commando/Raw justice/Alligator

Golden queens commando (1982)
Taiwanesisk action, aldrig fel? Det funkar lika bra som alltid. Den super skickliga kvinnliga agenten ”Black fox” får i uppdrag att förstöra ett lager nervgas samtidigt som hon ska befria 6 andra super agenter, alla brudar. Fullt ös, action och brudar med maskingevär! Godfrey Ho står för manuset vilket medför all möjlig löjlig dialog och ett krångligt manus. Filmen blandar friskt mellan olika genrer. Ibland är det en Vietnamrökare, ibland en WIP och ibland en western! Dessutom är filmmusiken snodd ifrån diverse Ennio Morricone låtar. Dumt, Taiwanesiskt och lite Godfrey Ho, missa inte!

Raw justice (1994)
David A Prior levererar 90-tals action med både Pamela Andersson och Ted Prior i rollerna. Måste ju ses! Men så klart, detta är rätt dåligt. Påminner mycket om den usla ”Barb wire”. Ganska mycket action med också massa dåliga oneliners, ett ruttet manus och jag vet inte vad. Som vanligt när fröken Andersson är med så kommer det omotiverade sexscener, speciellt den då huvudrollssnuten får ihop det med fröken efter en biljakt.

David Keith förresten, en otroligt störande som huvudrollssnut. Inte stenhård eller bra på något sätt. En vidrig 90-tals actionskådis vill jag lova. Ted Prior har en mindre roll än väntat och jag har inte mycket att säga om den. Han spelar dock skurk för en gångskull och inte ”good guy” (med muskler). Pamela Andersson är inte skitdålig men hela hennes karaktär känns onödig. Förmodligen är hon bara med för att hon var rätt ”inne” -94. Kan hur som helst dra en slutsatts, 80-tals action var så mycket charmigare än 90-tals vågen.

Alligator (1987)

En lite små seg djurskräckis om en alligator unge som spolas ner i toan och äter sig jättestor!

Allt för mycket dialog och dåligt spänningsbygge men när det väl är action så är det rätt roande. Till en början är alligatorn mest nere i kloakerna och sprider skärck, men bättre blir det! Mot slutet tar sig denna blodtörstiga best sig upp på torra land och springer bergsärk på gatorna. Det är inte förens då filmen tar sig mot något riktigt bra. Det blir lite blandade korkade scener, min favorit är nog den då besten äntrar ett kalas och total förstör stämningen. Också värt att nämna är att han äter barn, alltid uppskattat.

Skådisarna sköter sig okej och vi har även snutrulle och actionfavoriten Henry Silvia i en roll. Effekterna är rätt okej med avslitna lemmar och en del blod. Gillar man djurskräckis så ska man nog kolla upp denna. Har dock sett bättre, exempelvis "Killer crocodile" eller varför inte Castellari's superbra "Jättehajen - Vindsurfarnas skräck". Och förvänta er inget pirr, enligt standarden är det actionskräck som gäller och vem fan tycker detta är obehagligt?

/Mick Jagger

Hur Marie träffade Fredrik, åsnan Rebus, kängrun Ploj och... (1969)

 

Då har man äntligen sett den! Bo Arne Vibenius (Thriller – En grym film, Breaking point) sällsynta familjefilm från 60-talet. Och självklart var det värt väntan! Vilken film, idioti! Farligt för barnen? Denna film kryllar av Vibenius element och är bra konstig bort emellan. Filmen handlar om Marie, en lite flickunge som rymmer hemifrån. Det är då hon träffar Fredrik, en pojk som bor tillsammans med en tant och farbror Urban (Sune Mangs gör en förträfflig insatts!). Tillsammans ger de sig ut på diverse surrealistiska äventyr.

I Fredriks rabatter finns exploderande blommor, farbror Urban älskar nässelsoppa soppa och till byn kommer den amerikanska ambassadören en dag (vars livvakter bara är hans arbetslösa bröder). Marie har dessutom den helfestliga t-shirten ”Mary Poppins is a junkie” under ett go-cart race. Jag undrar vad föräldrarna till barnen sa när Vibenius något senare kom ut med den kommersielle ”thriller”. Det var en sjuk man de lämnade sina barn hos. Hur som helst, förträffligt familjeäventyr med surrealism och avsaknad utav logik. / Alf-Örjan

The Lina Romay File: The Intimate Confessions of an Exhibitionist (1996) - Tim Greaves & Kevin Collins

The Lina Romay File: The Intimate Confessions of an Exhibitionist (1996)
Visst kom det som en chock när Lina Romay gick bort i cancer tidigare i år. Många Francofiler och Euroshock fans sörjde dagen då beskedet kom. Lina blev 57 år gammal och hann involvera sig i över 200 filmer, inte så jäkla fy skam ändå! Hon petade i varenda genren, skräck, komedi, porr, action, drama, WIP osv både som skådespelare och ibland som regissör..

Det kändes aktuellt att läsa en biografi om damen så jag valde ”The Lina Romay file” ifrån -96. Visst, det har blivit några fler filmer sedan 16 år sen, men man får nöja sig med det som finns. Kan inte påstå att det skrivits överdrivet många biografier om damen. Boken börjar med ett litet kapitel om hur författaren åkte och träffade Lina och Franco i Spanien. Sedan löper en fläskig intervju med Romay själv. En intervju som till en början, trots många sidor känns ganska tunn. Lina bjuder inte på så mycket kuriosa och historier som jag vill, men efter ett tag släpper det. Hon behövde nog värmas upp lite.

Lina tycks inte sett alla filmer som hon medverkat i, vilket resulterar att hon har svårt att hålla isär filmer och titlar. Med all respekt, Linas och Francos filmskapande är en djungel. Filmer har klippts om åtskilliga gånger och att finna filmerna som de var ämnade att vara kräver att man lägger ner sig. På grund utav detta menar Lina att deras filmer ofta blir orättvist bemötta. Francos zoomningar kan uppfattas som märkliga när filmen presenteras i fel format, då man skurit bort stora delar utav bilden. Vill dock poängtera att jag personligen tycker att zoomningarna även i sitt rätta format ofta känns omotiverade.

Vill man släppa ett drama kan man ta en komedi, utesluta humorn, filma lite allvar och släppa filmen på nytt. Och på detta sätt rullar det på. Pornografiska scener läggs till i filmer för att kunna distribuera dom som vuxenfilm osv. Dessutom förklarar Lina att hennes scener ibland har klipps bort helt ur filmer vilket resulterar i att hon ofta står med i ”castingen” fast inte är med i själva filmen. Minst sagt rörigt..

Den fejkade slowmotion scenen i ”Barbed wired dolls” kommenteras men tyvärr ger inte Lina några vidare svar på varför man valde att fejka effekten istället för att lägga på den i efterhand. Vi får helt enkelt nöja oss med det underhållningsvärde scenen lämnar efter sig.

Vi får också historien om hur Franco och Lina möttes, även om de båda berättar två helt olika historier om händelsen. Författaren vill ta kol på myter om paret och söker här korrekt information om Lina och Francos liv. Så jag antar att läsningen är rättvis och spränger hål på en del felaktig information.

Andra delen i boken är en lång sammanfattad biografi där i princip alla Linas filmer tas upp, recenseras och kommenteras. Det berättas anekdoter som självklart är roande att läsa om. Text varvas med bilder på fröken Romay ur diverse filmer och upplägget är snyggt. Denna del kan kännas tung för den oinsatte och för mig som inte har sett särskilt många utav Romays rullar blir det snabbt rörigt. Men kan verkligen rekommendera denna bok för den som vill veta mer om Lina Romay som person, och Franco som filmskapare. /Robocop himlen

Isolation/Christinas svampskola/Neutron and the Black mask

Isolation (2005)

När det kommer till skräckfilm så föredrar jag alltid den gamla skolan.. eller inget efter -93 ungefär. Men då och då dyker det upp en del schysta nyare rysare. ”Isolation” tycker jag funkade rätt bra. Det är en grisig och mörk film om ett experiment som går fel. En modern monsterrulle som inte luktar så mycket Hollywood som allt annat nuförtiden. Storyn är som så att en doktor experimenterar med en ko på en bondgård. Han ska få dem att växa snabbare. Kossan är gravid och när kalven ska födas börjar konstiga saker att hända. 

Dels är förlossningen svår men när väl kalven kommer ut verkan den ondskefull och sugen på blod (en ko skräckis!). Det låter rätt komiskt men filmen är så slemmig, skräpig och mörk att man inte tänker så värst mycket över hur komiskt det egentligen är. Hur som helst utan att säga för mycket så är kalven full av små varelser (alien inspirerat) som vill ta sig in i kroppar och föröka sig. I ”Isolation” jobbar man mer med stämningen än blod och mord. Även om filmen är rätt geggig så är det inte mest fokus på detta, även om den ballar ur lite väl mot slutet. Sugen på monsterrulle a la 2000-talet som inte är så farligt töntig? Här har du en.

Christinas svampskola (1993)
Christina Lindberg hoppar på svamp-information-genren och gör en sisådär instruktionsvideo i hur man plockar svamp. Tankarna förs åt tiden på mellanstadiet då man lät sig genomplågas liknande skit-information på inhyrda VHS filmer. Fröken Lindberg känns stel och onaturlig framför kameran. Lika dålig som oftast. Hennes berättarröst stapplar igenom manuset och påminner om Microsoft Sam. Visst, filmen är okej som informationsfilm och överflödar åskådaren med fakta. Men detta är inte bra gjort. Som sagt, tänk på mellanstadiet VHS fast med en fib aktuellt stjärna i rollen som instruktör. Har för mig att det är hennes man som var med och regisserade denna?

Neutron and the Black Mask (1962)
Mer superhjälte trams ifrån Wrestlingens mecka, MEXIKO!! Ett par skurkar försöker att sno en ”hemlig formel” och såklart så finns det en superhjälte-wrestlare runt hörnet som ska stoppa dom. Krångligare än så behöver det inte vara. Vi får en galen professor, lite ap-monster och en massa kalkon inslag. Detta är en helt okej Santo kopia som för omväxlings skull inte innehåller så mycket wrestling. Till och med fighterna är glesa på wrestling grepp. Här är det mer knytnävslag och våld än fintar och grepp. Vilket leder till att den känns mer våldsam än den vanlige Santo rullen. Gillar man sån här film så kommer man nog bli road. Jag tyckte den var ”så där” bra.