Julkalender 2012

Jag vet, detta inlägg kommer 17 dagar för sent. Men det är så vi jobbar här på Craptastic, snabbt! Detta är alltså en kalender skribenterna för bloggen hostat ur sig. Kryddad med julskit i varje lucka. Perfekt för julfilmfanatikern som aldrig kan få nog.

Kalender laddas enklast ner på denna länk. I .rar filen finns en .html du ska öppna för att få tillgång till luckorna. Ta ikapp! Slösa tid och få den värsta julen någonsin. Det är det vi på Craptastic gjort de senaste 17 dagarna.

Satánico pandemonium (1974)

Nunnesnusk levererat utav den förträfflig Gilberto Martinez Solares som gett oss över 150 rullar, varav några Santo. Satánico pandemonium är en Mexikansk nunsploitation rulle som Redemption var tidiga med att plocka upp. Den levererar sedvanliga perversioner, nunnor som syndar och ansågs kontroversiell för sin tid. När den kom ansågs den vara en av de mest chockande rullar någonsin som lekte med religion.

Efter att Ken Russels The Devils blev en succé -71 började regissörer runt om i världen kopiera och producera nunsploitation rullar. Jag kan inte påstå att jag sätt jätte många men de jag har sett har jag på något konstigt vis gillat. Tempot är ofta trögt, mycket piskrapp och nunnor som smakar på den förbjudna frukten. Satánico pandemonium handlar om syster Maria som möter satan. Detta resulterar i att hon leder alla sina systrar sakta mot helvetet. Hon börjar mörda, synda och satan får mer och mer grepp över gruppen.

Jag såg Mondo macabre släppet (som alltid e bra skit). Färgfullt och bra ”transfer”. Man slås direkt av utmärkt scenografi och ett härligt, nudd på psykadelsikt soundtrack. Tydligen hade Solares svårt att få tag på skådisar som ville visa sig nakna. Men tillslut hitta han ett utmärkt crew som bjuder på full-frontal nudity till varje pris. Jag kan inte låta bli att jämföra förtrollningen denna film bjuder med något Franco kunnat spotta ur sig. Det är smaklöst samtidigt som jag faktiskt tycker att det är riktigt bra.

Inte nog med att nunnorna snuskar runt så våldför sig syster Maria på en unge. En briljant slutscen inträder med nakna dansade nunnor (tydligen många spelade utav riktiga prostituerade). Extramaterialet har en intervju med Redemptions skapare som Solares son. Rätt roligt att se på men inte mer än så. Är man intresserad utav genren eller missat denna så kör på. Kan man ta sig igenom ett hyfsat lågt tempo så kommer du nog digga den. Men varning, inget för kristna eller alla nunnor som läser våran blogg.

Golden queens commando/Raw justice/Alligator

Golden queens commando (1982)
Taiwanesisk action, aldrig fel? Det funkar lika bra som alltid. Den super skickliga kvinnliga agenten ”Black fox” får i uppdrag att förstöra ett lager nervgas samtidigt som hon ska befria 6 andra super agenter, alla brudar. Fullt ös, action och brudar med maskingevär! Godfrey Ho står för manuset vilket medför all möjlig löjlig dialog och ett krångligt manus. Filmen blandar friskt mellan olika genrer. Ibland är det en Vietnamrökare, ibland en WIP och ibland en western! Dessutom är filmmusiken snodd ifrån diverse Ennio Morricone låtar. Dumt, Taiwanesiskt och lite Godfrey Ho, missa inte!

Raw justice (1994)
David A Prior levererar 90-tals action med både Pamela Andersson och Ted Prior i rollerna. Måste ju ses! Men så klart, detta är rätt dåligt. Påminner mycket om den usla ”Barb wire”. Ganska mycket action med också massa dåliga oneliners, ett ruttet manus och jag vet inte vad. Som vanligt när fröken Andersson är med så kommer det omotiverade sexscener, speciellt den då huvudrollssnuten får ihop det med fröken efter en biljakt.

David Keith förresten, en otroligt störande som huvudrollssnut. Inte stenhård eller bra på något sätt. En vidrig 90-tals actionskådis vill jag lova. Ted Prior har en mindre roll än väntat och jag har inte mycket att säga om den. Han spelar dock skurk för en gångskull och inte ”good guy” (med muskler). Pamela Andersson är inte skitdålig men hela hennes karaktär känns onödig. Förmodligen är hon bara med för att hon var rätt ”inne” -94. Kan hur som helst dra en slutsatts, 80-tals action var så mycket charmigare än 90-tals vågen.

Alligator (1987)

En lite små seg djurskräckis om en alligator unge som spolas ner i toan och äter sig jättestor!

Allt för mycket dialog och dåligt spänningsbygge men när det väl är action så är det rätt roande. Till en början är alligatorn mest nere i kloakerna och sprider skärck, men bättre blir det! Mot slutet tar sig denna blodtörstiga best sig upp på torra land och springer bergsärk på gatorna. Det är inte förens då filmen tar sig mot något riktigt bra. Det blir lite blandade korkade scener, min favorit är nog den då besten äntrar ett kalas och total förstör stämningen. Också värt att nämna är att han äter barn, alltid uppskattat.

Skådisarna sköter sig okej och vi har även snutrulle och actionfavoriten Henry Silvia i en roll. Effekterna är rätt okej med avslitna lemmar och en del blod. Gillar man djurskräckis så ska man nog kolla upp denna. Har dock sett bättre, exempelvis "Killer crocodile" eller varför inte Castellari's superbra "Jättehajen - Vindsurfarnas skräck". Och förvänta er inget pirr, enligt standarden är det actionskräck som gäller och vem fan tycker detta är obehagligt?

/Mick Jagger

Hur Marie träffade Fredrik, åsnan Rebus, kängrun Ploj och... (1969)

 

Då har man äntligen sett den! Bo Arne Vibenius (Thriller – En grym film, Breaking point) sällsynta familjefilm från 60-talet. Och självklart var det värt väntan! Vilken film, idioti! Farligt för barnen? Denna film kryllar av Vibenius element och är bra konstig bort emellan. Filmen handlar om Marie, en lite flickunge som rymmer hemifrån. Det är då hon träffar Fredrik, en pojk som bor tillsammans med en tant och farbror Urban (Sune Mangs gör en förträfflig insatts!). Tillsammans ger de sig ut på diverse surrealistiska äventyr.

I Fredriks rabatter finns exploderande blommor, farbror Urban älskar nässelsoppa soppa och till byn kommer den amerikanska ambassadören en dag (vars livvakter bara är hans arbetslösa bröder). Marie har dessutom den helfestliga t-shirten ”Mary Poppins is a junkie” under ett go-cart race. Jag undrar vad föräldrarna till barnen sa när Vibenius något senare kom ut med den kommersielle ”thriller”. Det var en sjuk man de lämnade sina barn hos. Hur som helst, förträffligt familjeäventyr med surrealism och avsaknad utav logik. / Alf-Örjan

The Lina Romay File: The Intimate Confessions of an Exhibitionist (1996) - Tim Greaves & Kevin Collins

The Lina Romay File: The Intimate Confessions of an Exhibitionist (1996)
Visst kom det som en chock när Lina Romay gick bort i cancer tidigare i år. Många Francofiler och Euroshock fans sörjde dagen då beskedet kom. Lina blev 57 år gammal och hann involvera sig i över 200 filmer, inte så jäkla fy skam ändå! Hon petade i varenda genren, skräck, komedi, porr, action, drama, WIP osv både som skådespelare och ibland som regissör..

Det kändes aktuellt att läsa en biografi om damen så jag valde ”The Lina Romay file” ifrån -96. Visst, det har blivit några fler filmer sedan 16 år sen, men man får nöja sig med det som finns. Kan inte påstå att det skrivits överdrivet många biografier om damen. Boken börjar med ett litet kapitel om hur författaren åkte och träffade Lina och Franco i Spanien. Sedan löper en fläskig intervju med Romay själv. En intervju som till en början, trots många sidor känns ganska tunn. Lina bjuder inte på så mycket kuriosa och historier som jag vill, men efter ett tag släpper det. Hon behövde nog värmas upp lite.

Lina tycks inte sett alla filmer som hon medverkat i, vilket resulterar att hon har svårt att hålla isär filmer och titlar. Med all respekt, Linas och Francos filmskapande är en djungel. Filmer har klippts om åtskilliga gånger och att finna filmerna som de var ämnade att vara kräver att man lägger ner sig. På grund utav detta menar Lina att deras filmer ofta blir orättvist bemötta. Francos zoomningar kan uppfattas som märkliga när filmen presenteras i fel format, då man skurit bort stora delar utav bilden. Vill dock poängtera att jag personligen tycker att zoomningarna även i sitt rätta format ofta känns omotiverade.

Vill man släppa ett drama kan man ta en komedi, utesluta humorn, filma lite allvar och släppa filmen på nytt. Och på detta sätt rullar det på. Pornografiska scener läggs till i filmer för att kunna distribuera dom som vuxenfilm osv. Dessutom förklarar Lina att hennes scener ibland har klipps bort helt ur filmer vilket resulterar i att hon ofta står med i ”castingen” fast inte är med i själva filmen. Minst sagt rörigt..

Den fejkade slowmotion scenen i ”Barbed wired dolls” kommenteras men tyvärr ger inte Lina några vidare svar på varför man valde att fejka effekten istället för att lägga på den i efterhand. Vi får helt enkelt nöja oss med det underhållningsvärde scenen lämnar efter sig.

Vi får också historien om hur Franco och Lina möttes, även om de båda berättar två helt olika historier om händelsen. Författaren vill ta kol på myter om paret och söker här korrekt information om Lina och Francos liv. Så jag antar att läsningen är rättvis och spränger hål på en del felaktig information.

Andra delen i boken är en lång sammanfattad biografi där i princip alla Linas filmer tas upp, recenseras och kommenteras. Det berättas anekdoter som självklart är roande att läsa om. Text varvas med bilder på fröken Romay ur diverse filmer och upplägget är snyggt. Denna del kan kännas tung för den oinsatte och för mig som inte har sett särskilt många utav Romays rullar blir det snabbt rörigt. Men kan verkligen rekommendera denna bok för den som vill veta mer om Lina Romay som person, och Franco som filmskapare. /Robocop himlen

Isolation/Christinas svampskola/Neutron and the Black mask

Isolation (2005)

När det kommer till skräckfilm så föredrar jag alltid den gamla skolan.. eller inget efter -93 ungefär. Men då och då dyker det upp en del schysta nyare rysare. ”Isolation” tycker jag funkade rätt bra. Det är en grisig och mörk film om ett experiment som går fel. En modern monsterrulle som inte luktar så mycket Hollywood som allt annat nuförtiden. Storyn är som så att en doktor experimenterar med en ko på en bondgård. Han ska få dem att växa snabbare. Kossan är gravid och när kalven ska födas börjar konstiga saker att hända. 

Dels är förlossningen svår men när väl kalven kommer ut verkan den ondskefull och sugen på blod (en ko skräckis!). Det låter rätt komiskt men filmen är så slemmig, skräpig och mörk att man inte tänker så värst mycket över hur komiskt det egentligen är. Hur som helst utan att säga för mycket så är kalven full av små varelser (alien inspirerat) som vill ta sig in i kroppar och föröka sig. I ”Isolation” jobbar man mer med stämningen än blod och mord. Även om filmen är rätt geggig så är det inte mest fokus på detta, även om den ballar ur lite väl mot slutet. Sugen på monsterrulle a la 2000-talet som inte är så farligt töntig? Här har du en.

Christinas svampskola (1993)
Christina Lindberg hoppar på svamp-information-genren och gör en sisådär instruktionsvideo i hur man plockar svamp. Tankarna förs åt tiden på mellanstadiet då man lät sig genomplågas liknande skit-information på inhyrda VHS filmer. Fröken Lindberg känns stel och onaturlig framför kameran. Lika dålig som oftast. Hennes berättarröst stapplar igenom manuset och påminner om Microsoft Sam. Visst, filmen är okej som informationsfilm och överflödar åskådaren med fakta. Men detta är inte bra gjort. Som sagt, tänk på mellanstadiet VHS fast med en fib aktuellt stjärna i rollen som instruktör. Har för mig att det är hennes man som var med och regisserade denna?

Neutron and the Black Mask (1962)
Mer superhjälte trams ifrån Wrestlingens mecka, MEXIKO!! Ett par skurkar försöker att sno en ”hemlig formel” och såklart så finns det en superhjälte-wrestlare runt hörnet som ska stoppa dom. Krångligare än så behöver det inte vara. Vi får en galen professor, lite ap-monster och en massa kalkon inslag. Detta är en helt okej Santo kopia som för omväxlings skull inte innehåller så mycket wrestling. Till och med fighterna är glesa på wrestling grepp. Här är det mer knytnävslag och våld än fintar och grepp. Vilket leder till att den känns mer våldsam än den vanlige Santo rullen. Gillar man sån här film så kommer man nog bli road. Jag tyckte den var ”så där” bra.

Thunder of the gigantic serpent/Mankillers/Killer party

Thunder of gigantic serpent (1988)

Godfrey Ho är ju knappast känd för att göra kvalitetsfilm. Jag menar, han gjorde 11 (nästan uteslutande) ninja filmer -87. Ytterligare 9 actionrökare -88 och så har det fortsatt. Jag måste erkänna att jag gillar karlen. Även om han har gjort en del bottennapp så vet han hur man gör dum och roande film. ”Thunder of gigantic serpent” intresserade mig då det ska vara en av hans ”big monster” rullar. Godfrey Ho gör Godzilla?! Filmen handlar om ett forskarteam som kommer på en hemlig formel som förstorar växter och djur (människor vet jag inte?). Formeln kommer på villovägar och en liten flickunge lyckas mutera sin tama orm Bosla (han kan nicka) med formeln. 

Ormen blir stor, sen lite mindre, sen JÄTTESTOR, sen JÄTTE JÄTTE STOR! Ja, den där ormen ändrar storlek lite hur den vill. Hur som helst.. så ska ju terrorister med in i bilden och de vill så klart få tag på formeln. Efter en minst sagt obehaglig strandscen där ungen leker ”nicka boll” med ormen så kidnappas hon utav terroristerna. Den här filmen varvar verkligen barnfilm med grym pang pang action, och till sist monsterfilm. Det är tokigheter mest hela tiden men jag tröttnar för att något senare överraskas över hur dumt det är. Jag kan inte bestämma mig om detta är bra skit eller bara skit. Knepigt och obehagligt är det hur som helst. Och den där jävla ungen!! Vilken hemsk röst. En vuxen som sköter dubben åt ett litet barn är aldrig bra. Med sin påhittade bebisröst försöker ”hon” låta som ett barn och skriker något så irriterande att man får ont i huvudet. Verkligen öronbedövande. Herregud... håll käft!

Mankillers (1987)

Ännu en actionrökare av vår käre David A. Prior. Inga nyheter förutom att filmens huvudpersoner är ett gäng kåkfarar-brudar som tränas till elitsoldater.. efter som de har ”balls” nog att skjuta ihjäl folk. De åker ut på uppdrag och sen blir det massa pang pang. Inte Priors bästa men inte heller sämsta. Typisk 80-tals raffel med kalkon element. Detta är så nära Prior någonsin kommer feminism. Och även om han sätter tjejer i huvudrollen så är de ”brudiga” med korta jeans shorts och sexig attityd. Självklart!

Killer party (1986)

Märklig slasher som pendlar mot sedvanlig slasher och demon rulle. Ett par brudar ska ha någon slags återföreningsfest i ett gammalt skumt hus. Originaltiteln är ”The April Fool” och det förklarar alla aprilskämt som folk roar sig med hela tiden. Dock byttes titeln ut mot ”Killer party” för att inte förväxlas med den mer kultförklarade ”April Fool's Day” som gavs ut samma år. Aprilskämten är minst sagt ambitiösa och de är verkligen överkurs. De ska kännas spontana och lite dumma men här har vi fan överarbete med smink, rullande huvuden, special effekter.. ja vem fan orkar lägga ner sig så mycket? Självklart börjar folk försvinna på riktigt och man vet inte om det är skämt eller på riktigt. Sista halvtimmen handlar om en demon och det kukar ur på riktigt. Men det är bra! Bortglömd pärla som inte riktigt vet vad den vill vara. Dessutom kastar dem in en musikvideo i filmen. Hela videon presenteras med bandnamn och låttitel, precis som man satt och kollade på ”Voxpop”.

Santo el enmascardo de plata vs la invasión de los marcianos/Emanuelle and the last cannibals/The Seven Magnificent Gladiators/La vie amoureuse de l'homme invisible

 

 4 snabba (ett format som kan komma att bli vanligare här i framtiden)
Postar numera inläggen med separat text. För alla er som följer sidan via rss och vill kunna läsa i era "readers".

Santo el enmascardo de plata vs la invasión de los marcianos (1967)

Förmodligen bästa Santo rullen hittills! En idiot sci-fi om ett par marsianer som kommer till Mexico för att utplåna mänskligheten. Som vanligt har de tröttnat på människans hantering utav kärnkraft och kan lika gärna döda oss innan vi förintar oss självklart. Självklart är de alla wrestlare och får problem med Santo som de säger är några super människa (narcissism). Genom tv-sändningar talar marsianerna med människan och lägger hot på hot. Det blir massa cool wrestling, fula kostymer, urdum dialog och bara jäkligt bra Santo film. Dessutom avmaskeras Santo i en fight! Men självklart har han en extra mask under. Denna finns utgiven på DVD.

Emanuelle and the last cannibals (1977)
Finns det en enda bra Emanuelle rulle? Speciellt när inte när porrkungen Joe D'Amato regisserar. Riktigt slirig, sleezig och seg film. Laura Gemser är så klart med och blir naken så ofta hon kan. Hitta denna på DVD för 20 spänn och det var det värt. Men D'Amato är ingen favorit. I denna saga är Emanuelle journalist som ger sig ut tillsammans med en professor för att utforska en kannibalstam. Riktigt unken kannibalfilm faktiskt. Finns mycket bättre i genren såklart. Mjukporr, lite gore och ett segt tempo. Sevärd men inget jag ser om.

The Seven Magnificent Gladiators (1983)

Radarparet Mattei och Fragasso ger sig här på gladiatorgenren. Självklart får vi den biffige Lou Ferrigno i huvudrollen som dunderkrigaren. Detta är inte speciellt bra men är i alla fall både dummare och bättre än westernrullarna paret gjorde. Humorfaktorn är ibland skyhög men den liksom håller inte riktigt hela vägen. Dåliga skådisar såklart, tramsiga fighter och som vanligt urkukad dialog. Man får vad man förväntar sig. Storyn är enkel. En by terroriseras utav en skurk med magiska krafter. Sju muskeliga gladiatorer ger sig iväg för att stoppa skurkarna. Mycke karlsong-action för pengarna.

La vie amoureuse de l'homme invisible (1971)

Vi har här alltså en Franco klon! Pierre Chevalier är inte blyg med att kopiera Franco med både Orloff karaktären samt slirigt filmskapande. Det är ologiskt, zoomas hej vilt och storyn håller inte ihop för fem öre. Första 45 minuterna är riktigt torra med slottsmiljöer och ett tempo som är minst sagt segt. En doktor bli kallad till Dr Orloffs slott. Det visar sig att han lyckats skapa en osynlig ras som han ska dominera världen med. Dr Orloff slår sig ner för att berätta hur han skapade rasen och visst fan berättar han detaljrikt, allt UTOM hur han skapade rasen. Hela storyn med den osynliga rasen hamnar liksom i bakgrunden och filmen tar fokus på helt fel saker. Sen får vi en av de konstigaste våldtäkterna jag sett på länge. SPOILER! En osynlig gorilla våldtar en tjej i en hög hö. Smaklöst. Dessutom vräker Orloff mot slutet ur sig ”"as you know my creature needs fresh blood which explains all the disappearings" (ungefär citerat). NEJ det visste vi inte? Handlade filmen om detta? Och vilka är alla dessa som försvunnit? Minst sagt rörigt.

The Wizard of speed and time (1989)

Killer workout (1987)